Det sägs att ensam är starkt,
men jag känner mig helt svag.
Alla berg jag bestigit för att få vara mig själv,
och ändå måste jag bestiga fler. 
När jag får vara i din famn då är jag lycklig,
det är allt jag någonsin önskat.
Det ringer och det är din vän,
ännu en gång har det hänt.
Telefonen ringer igen,
men vågar jag svara.
Jag vill inte förklara,
det som hänt.
Den fortsätter ringa,
men jag vill bara springa därifrån.
Bara glömma, glömma det som var.
Jag vet att jag inte varit så bra,
för att jag inte sa det som det var.
Men det kanske tar en evighet,
innan jag förstå min ensamhet.
Men lova alltid finnas där,
fast än det blivit som det är.
Ingen kan förstå mig så bra som du,
det kan jag lova här och nu.
Snälla allt jag villl är att leva här och nu,
att vara glad och lycklig.